Det började redan vid mitt första andetag. Direkt vid födseln upptäcktes min grava skolios. Så fort jag kunde gå började mina läkarkontroller. Högerbenet kortare än det andra, rygg värk redan som liten. Orkade inte springa ikapp mina kompisar. Klarade inte hoppa på ett ben. Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg blev mitt andra hem. Många läkarbesök, många läkarundersökningar, röntgen bilder.

 

 

 

2001 började mina besvär med nervsmärtan i höften. Efter flera års bollande mellan olika läkare och sjukgymnaster, och däremellan även kortisonsprutor i skinkan fick jag remiss till operation. 2007 blev det operation i höften där det låg en nerv i kläm. Det fick läkarna åtgärdat men istället kom en annan nerv i kläm som nu efter mer än 10 år flera magnetröntgen, flera besök hos en mängd ortopedspecialister som konstaterat att jag har kronisk smärta som är färdigbehandlad och med sjukgymnastik och träning för att inte får mer ont.

 

Mina sjukskrivningar började 2001 till och från, 2004 fick jag tidsbegränsad sjukersättning 50% fram till 2010. Då bestämdes av regeringen att ta bort den tidsbegränsade sjukersättningen och jag blev helt utförsäkrad helt utan ny bedömning eller utredning. Jag sökte varaktig sjukersättning med hjälp v min ortopedspecialist men fick avslag. Sedan dess har jag bollats mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, har aldrig fått den hjälp jag behöver, inga lönebidrag eller annan hjälp.

 

2015 blev jag återigen långtidssjukskriven fram till Juni 2017. När jag skulle förlänga sjukskrivningen så blev det helt plötsligt avslag med motivering att jag hade arbetsförmåga men fick ingen mer hjälp av Försäkringskassan att göra ny arbetsträning. Trots att jag hade blivit skickad på en TMU av Försäkringskassan 2016 .

 

2018 gjorde jag en stor arbetsförmågeutredning genom Arbetsförmedlingen och hade ett stort samverkans möte med bl.a arbetsförmedling, läkaren, arbetsterapeuten på kommunen och representant från Försäkringskassan som ansåg att allt var färdigutrett men fick ändå avslag.

 

Detta har gjort att jag fått utmattnings depression, panikångest, celiaki, magsår, minnesluckor, förvirring.

 

Nyligen fick jag även avslag på sjukersättning trots

omfattande läkarunderlag, stor arbetsförmågeutredning,
arbetsförmedlingen och läkaren har bedömt att alla insatser är uttömda och jag har ingen förmåga.

 

Jag har gjort en stor utredning som Försäkringskasssan skickade mig på 2004, före min ryggoperation. Då bedömdes jag att om operationen lyckades kan arbetsförmågan förbättras till 75% annars bedöms arbetsförmågan varaktigt nedsatt med 50% oavsett arbete.

 

 

 

Ändå blev jag helt utförsäkrad 2010, efter det har jag återigen gjort en ny TMU utredning som Försökringskassan skickade mig på 2016 där framkom inte heller att jag har full arbetsförmåga. 

 

 

 

2018 gjorde jag en omfattande arbetsförmågeutredning av arbetsförmedlingen där jag knapp klarade 6 timmar/veckan. 

 

 

 

3 månader efter den avslutades blev det en ny arbetstränings omgång på kommunens arbetsmarknadsenhet där jag försökte på adminsistrations sidan där klarade jag inte heller mer än 6 timmar/veckan, vissa veckor inte ens det. Ändå avlår Försäkringskassan alla sjukintyg inklusive sjukersättningen.

 

 Jag har även försökt arbetsträna på Samhall men det var ett väldigtstort misstag. 

 

Jag blev placerad på lagret där jag skulle lyfta,  vrida och bara stående arbetsställning. 

 

Både arbetsförmedlingen och Samhall visste om mina förutsättningar om min funktionsnedsättning och vad jag absolut inte fick göra för att undvika skada ryggen igen.  Men det var ju ingen som lyssnade på mig och på 3:dagen bröt jag ihop och avbröt arbetsträningen och  åkte hem och sjukskrev mig.  Jag har fortfarande känning av det och det är nästan 3 år sen nu.

 

 

 

Jag gjorde även en utrednig av Fk redan 2006, året före min operation. Då bedömdes jag att om operationen lyckades ha en arbetsförmåga på 75%, om operationen inte leder till förbättring bedömdes jag ha varaktig nedsatt arbetsförmåg 50% oavsett arbete. 

 

Detta är aldrig något som kommit med i alla beslut som tagits. Jag har aldrig klarat jobba heltid och inte heller har någon arbetsförmåge utredning visat på det. Ändå nekas jag både sjukskrivning och sjukersättning och anses av Fk att kunna jobba heltid utan hjälpresurser från af

 

 

Nu har jag varit på arbetsförmedlingen igen och skrivit in mig. Väntar på möte med samverkan och vårdcentralens rehab koordinator ska försöka ordna ett SIP-möte med alla parter.

Vi hade möte i fredags (5/4) men Fk avböjde så det köndes som återigen ett möte som inte ledde till något. Med på mötet var vc, rehab koordinator, af, kommunen rehab handläggare. Alla säger samma nu, allt är uttömt och det finns inte så mycket att göra.

Förhoppningsvis ordnar af en ny gemensamm kartläggning med fk, då måste dem komma.

 

Ännu mer utmattningsdepression och ångest. Ska detta någon gång få ett slut 

 

190410